Fikats historia

Historien om fika

Att diskutera livets toppar och dalar över en kopp kaffe på ett mysigt kafé. Att ta en frukt för att få upp energin under en tung jobbdag. Att bjuda hem familjen på kanelbullar och saft i trädgården. Att sitta på en bänk i solen med en take away-latte. Fråga svenskar vad fika betyder för dem och du får lika många svar som vi har invånare i vårt land. 

Kafferepens början 

Vår svenska fikatradition sträcker sig långt tillbaka i tiden. Under mitten av 1800-talet började kvinnor bjuda hem varandra på kafferep för att umgås under lite mer lättsamma former. På finare kalas bjöds det ofta på småkakor, sockerkaka och vetebröd. Här var valet av duk och porslin minst lika viktigt. Och kravet på sju sorters kakor? Jo, det klassiska antalet kakor var en utbredd tradition. Bjöd du på färre än sju ansågs du vara snål och bjöd du på fler än så var du högfärdig.

Under 1900-talet började man bjuda på kaffekalas även i bondesamhället, och traditionen spred sig över landet. Vid födelsedagar, namnsdagar och dop blev det med tiden den vanligaste bjudformen –  precis som fika är för oss idag. 

Därför säger vi ”fika”

Uttrycket sägs ha kommit till först runt år 1910. I så kallat backslang kastade man om stavelserna i ordet kaffi (dialekt för kaffe) och fick på så sätt fram ordet fika. I början användes ordet som slang för kaffepaus, men kom med tiden att bli så mycket mer än bara en kopp kaffe. Idag är tillbehören minst lika viktiga – för vem vill fika utan kanelbulle eller annat kaffebröd? Fikat är kanske något av det mest svenska vi har,  ”The Swedish Fika”  är känt (nästan) världen över. 

Klassiska fikarecept