Matpionjärerna: Lundens gård

Gården i sig har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden, förmodligen så långt som till bronsåldern. Kanske var den lilla kullen i Västergötlands annars platta landskap en ritplats? Vad Anders Lunneryd, som idag driver gården, vet säkert är att Lundens Gård var ett så kallat säteri och att den kom i hans farfars ägo 1942.
– Jag minns att jag efter skolavslutningen när jag var 10 år sa: "här ska jag bo hela livet" berättar Anders Lunneryd.

Och, tillägger han, även om han kanske var lite extra andlig efter den högtidliga skolavslutningen så menade han allvar. Anders höll sitt ord och idag driver han Lundens Gård med sin hustru, son och två anställda. Sedan 1998 odlas allt spannmål på Lundens Gård ekologiskt och solceller ger el till jordbruket så att det räcker och blir över. På Lundens Gård odlas vanliga sädesslag som dinkel, råg och vete men också lite bortglömda grödor som enkorn, emmer och svedjeråg. Dessutom finns här raps, åkerbönor och utsädesfröer av klöver, ängsvingel och timotej. Det som ofta väcker intresset hos bagerier och brödentusiaster för Lundens Gård är den ekologiska odlingen och Anders Lunneryds naturnära sätt att driva sitt jordbruk. Det har visat sig vara en fördel för såväl grödornas kvalitet och smak som för Anders eget mående. Det hela började nämligen med att Anders, en dag när han höll på att bespruta sina grödor ute på åkern, fick en tankeställare.
– Plötsligt fick jag stappla ut ur traktorn och kräkas för att jag mådde så illa. Bekämpningsmedlen man jobbar med är starka grejer. På förpackningen står det att man ska bära skyddskläder och gasmask men när man besprutar så stora ytor är det omöjligt för oss som arbetar att inte få i oss det. Dessutom har ju åkrarnas små lärkor, sorkar och harar inga skyddskläder!

Anders började läsa på om hur man istället odlar i samklang med naturen och samtidigt infördes EU:s arealbidrag vilket fick kalkylerna att gå ihop. Kort sagt blev det inte någon ekonomisk förlust att odla ekologiskt och han skulle dessutom spara på sin och familjens hälsa – och främja naturen. Men en av utmaningarna med ekologisk odling, berättar Anders, är att konventionella grödor som vete och havre inte längre är anpassade för att odlas ekologiskt.
– Fram till 50-talet växte havret och vetet oförädlat – man gjorde då en selektion av destarkaste plantorna med djupa rötter så att de kan ta upp vatten och sträcka sig högt upp för att få solljus, berättar Anders.

Men, grödorna som har fått hjälp av bekämpningsmedel har med tiden tappat sina egna styrkor och är idag inte lika komplexa som tidigare. Dagens havre och vete har tappat inäringsinnehåll men också förmågan att överleva utan bekämpningsmedel.
– Vete och havre är ett helt annat slags protein idag än på 50-talet. Vetet är till exempel nästan bara kolhydrater och har tappat flera av sina näringsämnen, förklarar han.

Anders har genom att ta tillbaka spannmålen till ursprungsförhållanden också återgettgrödorna både näring och smak.
– Vi som är vana vid att äta bröd på ekologiskt odlat vete märker skillnad. Att äta vete somodlats med konstgödsel är som att dricka minimjölk om man är van vid standardmjölk.

Anders understryker att den ekologiska odlingen ännu inte är i mål – det är en process och måste hela tiden utvecklas. Själv ser han sin gård i ett tusenårsperspektiv och strävar efter att hitta ett system som inte förstör jordklotet, men som ändå kan försörja oss.
På frågan om det faktiskt är möjligt svarar Anders:
– Ja, frågan är istället om vi vill det tillräckligt mycket.